När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var - Jessica Andersson

Jag tyckte om den här boken. Den kanske inte var den mest välskrivna, eller den med en handling som var lätt att följa och hänga med i. Men samtidigt blir det en del av djupet. En historia om hur barndomen, ungdomen och början på vuxenlivet ter sig är inte alltid lätt att återge kronologiskt för att själva kärnan i historien ska kunna berättas.

Jag kan bli så arg på hur samhället tänker när det gäller utsatta barn. Vem som får skulden till vad som händer, hur vuxna tillåts manipulera och vara själviska. Usch...

Jag reagerade främst på en sak när jag läste boken, på hur Jessicas fosterföräldrar behandlade henne. Hur de gjorde skillnad på sina egna barn och henne. Vissa saker är omedvetet och det är inte så mycket att säga något om, det är en svår situation, även för fosterföräldrarna. Men det var så mycket medvetet... vid julklappsutdelningen, där Jessica inte öppet kan få samma present som de "riktiga" barnen. Glädjen över presenten skuggas helt över hur den delades ut. Tur för henne att hon tillslut fick en fosterfamilj som tog henne till sig av rätt anledningar.